sussifartenigen

I lördags när Em och jag åkte iväg en sväng på kvällen så hände det något roligt när vi var på väg hem.

Jag körde upp till stället vi skulle till och Em körde hem.

På upp resan så såg vi inte ett enda djur i närheten utav vägen, kanske berode det på att, som Em sa: Detta gick ju fort. En sträcka som skulle ta ca 35 min, togs på 25min, haha. Vi hann väl inte se så mycket antagligen;)

Sedan satte sig Em bakom ratten och så bar det iväg ( Hon har ju eget körkort nu kan jag ju upplysa om för nytillkomna läsare). Sedan började djursafariet, haha. Det hoppade och sprang harar, rådjur, rävar över vägen. Sedan så kom det en grävling och luffsade över vägen oxå. Till saken hör att förra gången Em körde denna sträckan så hade hon närkontakt med en grävling. Men det gick bra, så när hon nu såg en grävling igen så tyckte hon att nu får det vara nog....Vi skrattade och skämtade över detta. Jag tyckte att med tanke på att det tycks vara så mycket djur över vägen så kanske vi skulle sänka hastigheten lite till.... Ja, nu fattades det ju bara en älg och en sådann vill man inte ha närkontakt med, haha. Så vi fortsatte färden med två par ögon fastklistrade på väg banan. Två par ser ju mer än ett par...Vi hade precis kommit ur Älmestads samhälle ( där är det ju 50, så vi hade inte kommit upp i hastighet ännu)då säger Em! - MEN VAD FAAN ÄR DET DÅ?????

I bilens ljus fält hade vi fått in tre rumpor med svans som sprang......Renar sa jag! Det såg ut som det!

Men nej! Det var tre stycken rymlingar.....TRE SMÅ DIKALVAR som var på vift.

Vad skall vi göra??? Inte kan jag bara lämna dom springande på vägen. Dom spang ömsom på höger sida och ömsom på vänster körbana.....På med varningsblinkersen och helljuset, och så låg vi efterdom. Tänkte att dom hoppar väl av vägen när dom kan. Inte faan att dom gjorde det. Varje gång vi fick möte så var det med hjärtat i hals gropen. För folk kör ju som galning ( kl är nu typ 23,15). Det enda jag tänkte: Nu smäller det! Men de mötande bilarna hann att stanna. Men folket i en bil fick nog hjärtat i halsgropen, ty dom fick möta dessa fyrfotande rymlingar mitt i en sväng. TVÄRNIT....Men Tjatte, Fnatte och Knatte hoppar glatt vidare i natten. Dom tycker väl att livet leker..

Vi fick en bil efter oss och han var väl av den mera hjärtlösa typen. För han skulle bara om, men han fick faanimig gasa ordentligt. För kalvar dom kan springa fort dom, haha.. I hela 6 km låg vi på detta viset. sedan när vi kom netr till timmeles samhälle, så ringer jag till Herr L. - Vi har tre kalvar framför oss! vad skall jag göra, säger jag! Det blir ganska tyst i luren...efter en stund - Inte vet jag???????

Men tro det eller ej. Kalvarna tog av på dom rätta ställerna för att komma hem till vårat hus ( Hur visste dom??? Någon där uppe som hjälpte till????). Precis när man skall svänga av ner till vårat hus, så får vi möte av en bil som stannar. Detta är den FÖRSTA bilen på hela färden som stannat. Ur kliver en kille och frågar var vi hittat dom, syftar på super TRION. -Utanför Älmestad, säger jag. - Det kanske är Brosan djur! säger han då. Och nu känner jag att detta kommer att lösa sig. För bönder emellan dom hjälper varandra. Där finns en hederskodex emellan. Så att jag inte kunde släppa dessa små finingar vind för våg. Beror nog på att jag är en " bondtös" trotts allt. Är uppvuxen på en bonngård med koskit i näsan, haha

Han ringer brosan som redan sitter i bilen. Han ( brosan) hade blivit väckt av en person med lokal kännedom ang bönder som kackat på dörren och sagt att det fanns lösa djur på vägen emot Timmele. Vid detta laget har Herr L tagit sig ut till oss ( han har ju varit bonne innan, hihi). Så nu är vi några stycken som står ute på gatan mitt i natten. Brosan kommer. Nu skall vi bara komma tillräckligt nära för att se öronmärkningen på djuren. Varje bonne har ju sin sifferkod. För det visade sig att det inte var brosans djur. MEN han visste vart Knatte, Fnatte och Tjatte hörde hemma hörde hemma. Så nu var det bara att se till att " super trion" stod still tills rättmäktigbonne kunde komma med djurtransporten och frakta hem sina rymlingar. Men trotts att dessa små hade sprungit långt och var trötta så fanns det fortfarnde spring kvar i benen. Det är klart all denna uppståndelsen hade ju dragit till sig flera grannar. Det är ju inta varje natt man har rymlingar på gatan..vi viskade för att inte skrämma kalvarna på flykt. Detta hade ju inte passertat obemärkt förbi hos " häckmarodören" ( läs ett gammalt inlägg på förra bloggen om personen, hihi). Även nu kommer han full ut och gapar med hög röst, när vi andra säger: hyss, var tyst! Så kalvarna drar iväg igen i grannens trädgård. För det är där vi hamnat. INNE HOS GRANNEN, hihi. Tur det inte är min gräsmatta. Små kalv klövar kan allt ställa till en stor oredan. Den enda person som inte vaknat ÄR gräsmattans ägare. Vi är uppskattningsvis 10 personen som är inne på hans tomt, och har så varit den senaste timmen, haha. Nu tittar då han ut pga att frun har sagt att det finns folk i trädgården...- Oj! Här var det många? Vad har hänt??. Men efter att vi talat om det, så skrattar han och kommer ut han med. Vid detta laget har då rätt ägare kommit med stor TRAKTOR och kärra. Efter diverse förberedelser och en snabb attack så har vi nu rymlingarna på flaket...Nu var dom frihetsberövade igen och innom lås och bomm, HAHAHA.

Nu kunde då alla gå hem till sig med en solskenshistoria på sina läppar.

Detta var väl inte så jag hade tänkt mig avslutat på denna dagen. En dag som dessutom skulle gå under enligt ett " KOKKO huvud". Så vid halv tre kryper jag ner i sängen. Är man en sann djurvänn så blir det lite omständigt ibland.. Men allt löste sig ju bra. Kan undra om det var någon " som hjälpte" till. Någon  "uppeifrån"...Ibland kan man faktiskt undra...även jag kan svikta i min tro; HIHI

Återkommer under dagen- Har ju som bekant semester denna veckan. SKÖNT!!

Så har såg kalvarna ut. Vem med hjärtat på rätt ställe kan lämna dessa charmtroll vind för våg mitt i natten. Många faror som lurar.....Den enda kameran ( mobilkameran)  som fanns i bilen var Em´s men hon körde ju och JAG kan den inte... Så därför har jag lånat denna bilden på google.

/ Kram Suss