sussifartenigen

Tjena mors på er!

 

Ja, att man är en elaking är väl inte något man vill höra ifrån sin lille son direkt!

Men det var precis det han sa till mig nu ikväll.

Vad var det då som för anledde dessa hårda ord???

Läxläsning, så klart. Den lille gossen har ju börjat 1:an och har börjat att få känna på livets, ibland så hårda krav;)

Och läxläsning samman faller ju inte alltid med vad man egentligen vill göra för tillfället. Och skall man kunna lära sig läsa är man tvungen att hänga med från början. Och nu är det ju inte så att han inte gillar skolan. Tvärrt om. Han tycker det är roligt. Matten går som en " dans". Där räcker det med att han ser ett tal, så är det klart. MEN läsning. Där är det trögare. Att komma ihåg saker kan ju inte heller ligga som grund. För han kan gladerligen åter berätta ett tv programm han sett IGÅR i minsta detalj. Men att komma ihåg en bokstav i 5 minuter är stopp.

 

Men det är klart! Man kan ju inte sitta och titta på annat, kolla fötterna eller BLUNDA när man skall lära sig ett ord. 

Och detta påtalades för honom mer än en gång. Och efter den "femtioelvfte" så tyckte väl han att han fått nog och sa: - Mamma! du är lika elak som W och G i klassen. Detta är grabbar som nog kommer från " HIN " själv. Stora problem för lärarna.

Och han menade nog varje ord. Detta var nog det elakaste han kunde hitta i sitt medvetande. Behöver jag säga att läxläsningen tog slut där......

 

Alla som har barn som varit i den ålder eller är där precis just nu vet vad jag menar. Hur får man sitt barn att förstå att läsa är något man bara måste genom lida...ett av livets " måsten"....

Fortsättning lär väl följa kan jag tänka.